251: Saknad (260/365)

Igår tog vår älskade mamma sitt sista andetag efter en lång tids sjukdom. Mina systrar och min pappa var där och det var stilla, lugnt och fint. Det är orättvist, fruktansvärt jobbigt och en lättnad på samma gång, nu slipper hon lida längre. Jag kommer alltid att minnas och sakna henne, för jag har haft turen att ha världens bästa mamma. ❤

251 saknad

Annonser

18 thoughts on “251: Saknad (260/365)

      • Jaaa. Min pappa dog efter lång tids borttynande och det tog ett tag innan jag kunde tänka på min starka, friska, skojiga pappa. Men det fanns där när allt det tråkiga bleknade bort.

      • Så tråkigt att vi har samma erfarenhet, men jag förstår precis vad du menar. Det är viktigt att minnas allt det som varit bra, men mitt i allt det sjuka och jobbiga orkar man inte alltid minnas det. Då blir det ännu tyngre att bära just då.
        Vad skönt att du kunde plocka fram dem sen. Kram

  1. Jag tänker på dig, sorgen och smärtan… Den overkliga känslan av den verklighet som plötsligt finns där när en förälder inte längre finns kvar hos en. Många stora styrkekramar till dig Ulrica ❤

    • Tack! ❤
      Kramar är oftast det bästa, då det inte finns mycket att säga som ger tröst…
      Ibland är det så skönt att tänka på nåt helt annat och då är bloggen och fotandet väldigt bra.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s